Att Kaj Linna frigetts efter sina 13 år i fängelse måste vara som at födas på nytt för honom. Lika glad som han har all anledning att vara lika ledsna borde alla de som var med om att fälla honom vara.

Dessa människor som varit med om att förstöra förtroendet för vårt rättsväsende borde inte komma undan så lätt utan de borde åsamkas något betydligt hårdare.

 

Nu ger ju inte vårt rättssystem möjligheter till detta, vilket kan ha bidragit till att det som hände hände.

 

Jag vet inte vad man skulle åsamka dess människor för något men det borde i vårt rättssystem kunna gå att få fram något riktigt kännbart som skulle kunna bidra till ett återupprätta förtroende för vårt system igem.

 

 

Nästa stora händelse, för mej, är att en politiker äntligen vågat öppna munnen när det gäller kritik mot Anna Kindberg Batra, moderaternas ledare.

 

Redan för flera år sedan, innan hon var påtänkt som partiledare, när hon gjorde sitt uttalande om att "lantisarna inte var så speciellt smarta", då borde hon blivit avpolleterad som en påtänkt moderatledare.

 

Att hon tog sig ända upp till partitoppen var för mej en stor överraskning och jag tog det som ett bevis på hur tunt det såg ut med återväxten i partiet.

För min del kunde jag över huvud taget inte se en enda person som skulle kunna leda partiet mot en framgång.

 

När hon sedan "bjöd in" SD på ett sätt som man inte knnat tänka sig, då var måttet rågat för länge sedan för mig.

 

Hur partiet skall krångla sig ur denna situation och få tid att arbeta sig uppåt igen i "god tid" före nästa val det låter sig nog inte göra skulle jag tro.

 

Vad kan vi då se fram emot i politiken? Ja, inte blir jag gladare för att allt detta bäddar för Jan Björklund vilken jag absolut inte har  något förtroende för. Det är en politiker som "raljerar"alldeles för mycket för min smak. Dessuto gjorde han, enligt mig, inte alls bra ifrån sig som skolminister.

 

 

Jag ser med spänning fram emot en fortsättning.