Väldigt ofta får vi oss till livs föredrag av människor som inför en större eller mindre publik skall tala till oss människor

Här är det framför allt två saker som man slås av och det är för det första presentationen av föreläsaren.

Det anses uppenbarligen mycket viktigt att föreläsaren presenteras så att alla åhörarna får veta exakt vilken utbildning talaren har och var talaren står i yrkeslivet. Är talaren professor är det uppenbarligen väldigt viktigt att åhörarna får veta detta.

Lite undrar man om det är den informationen som talaren skall bli beundrad för och inte vad talaren har att säga till publiken?.

För det andra använder talaren ofta bilder i någon form och då presenteras dessa på en skärm från en PC så talaren behöver bara trycka på en knapp för att skifta till en ny bild.

Här får man direkt en uppfattning om huruvida detta är en bra och framgångsrik talare eller ej. Vissa s.k. talare vänder sig hela tiden med ansiktet mot bilden som visas på en skärm trots att samma bild visas på PCn. Det är ju inte precis så roligt att så gott som hela tiden titta in i nacken på föreläsaren när denne står och talar mot bilden

För flera år sedan var jag på en föreläsning med Nils Simonsson. Han har fått pris som Sveriges bäste talare och är både professor och läkare, men inte ett ord om detta varken från presentatören eller honom själv när han kom in på scenen.

Redan efter några få sekunder hade han erövrat publiken och här behövde vi inte titta på hans nacke utan han talade direkt med oss som satt där.

Slutklämmen av föreläsningen var att han berättade vilka som hjälpt honom med bilderna bland annat och så sade han: ja vad jag är för en och vad jag heter det vet ni säkert och därmed tackar jag för visat intresset. Stående applåder blev resultatet